Parkens ursprung
Rålambshovsparken ritades som en av stadens första funktionalistiska parker. Marken var vid den tiden träskliknande industrimark och stadsträdgårdsmästare Holger Blom och medarbetaren Erik Glemme gestaltade parken som en dalgångspark och den centrala delen av Kungsholmens parkstråk. Genom att skulptera terrängen som fanns på sidorna och öppna upp i mitten förvandlade man industrimarken till en öppen grön dalgång som sträcker sig ned till det glittrande vattnet. Funktioner som parklek, amfiteater och senare ute-gym, volleyboll, boule är placerade i brynet bland träden för att hålla dalgången fri. De många trädridåerna längs de mjuka sluttningarna bäddar in parkens mitt och trollar visuellt bort Rålambsleden för den som är i mitt i parken. Bilarna flyter fram i gräset. Detta är det landskapsarkitektoniska knepet som gör Rålis så omtyckt.
Stockholms gröna lungor
Omgivningen är effektivt avskärmad och husen i norr och Västerbron i söder stör inte livet i parken. Det gör också att man kan göra lite vad man vill i parken trots att man är mitt i stan.
Därför är det en så dålig idé att radera norra slänten och hugga ner femtio gamla träd för att bygga en arbetstunnel för tunnelbanan. Utan trädkantad sluttning så får man ingen öppen dal. Träd som också svalkar, tar upp vatten vid skyfall och filtrerar luften. Både tunnelbana och träd behövs för att Stockholm ska bli en hållbar stad.
Därför är det ett mindre dåligt alternativ att bygga arbetstunneln vid platsen för bensinmacken på Lindhagensplan. Lindhagensplans bensinmack är en hårdgjord plats som på sikt kan bli ett trevligtstadskvarter med koppling till naturmarken bakom.
“
Rålambshovsparken har kanske aldrig varit finare än nu när träden är så stora. Men det fick upphovsmännen inte uppleva. Landskapsarkitektur tar nämligen tid. Låt oss vara lika långsiktiga när vi gör ingrepp för att utveckla och bygga vidare på Stockholm.
“
Bilder ur arkivet
